Skidhandskar: så väljer du rätt modell och värme

Handskar följer i grunden samma logik som Friluftsfrämjandet beskriver för resten av klädsystemet: ett tunt innerlager mot huden hanterar fukt och rörlighet, medan ett tjockare ytterlager håller värmen och stänger ute väder. För händer syns det tydligast i den så kallade lager-på-lager-lösningen, där en tunn innerhandske av ull eller syntet sitter under en isolerad och ofta vindtät ytterhandske eller vante. Blir du varm kan du ta av ytterhandsken och ändå ha ett skydd kvar, i stället för att stå med bara händer.

Femfinger, trefingersvante eller vante – vad passar dig?

En femfingerhandske ger bäst rörlighet och den mest exakta stavkontakten, vilket gör den till förstahandsvalet för de flesta som åker aktivt, både i spår och pist. En vante håller fingrarna tillsammans så att de värmer varandra, vilket ofta gör den varmare vid samma tjocklek, men försämrar samtidigt greppet och gör det svårare att till exempel dra upp en dragkedja utan att ta av handsken. En trefingersvante (lobster), där två och två fingrar delar utrymme, är ett mellanting som många upplever behåller en del av vantens värme utan att offra lika mycket grepp som en hel vante gör.

Vad avgör hur varm en handske är, utöver modellen?

Precis som för jackor och mellanlager spelar isoleringsmaterialet in. REI:s genomgång av isolerande material beskriver att syntetisk isolering behåller mer av sin värme när den blir fuktig och torkar snabbare än dun. REI:s genomgång handlar specifikt om jackor, men samma princip gör sig sannolikt gällande även för en handskes fyllning. Blir handskarna våta av snö som smälter mot huden, vilket är vanligt, kan den skillnaden vara minst lika relevant för händerna som för resten av kroppen.

Ytterhandskens material spelar in för hur länge den håller tätt. Samma princip som Bergans beskriver för skaljackors vattenpelare kan i grova drag överföras till handskar med membran: ju bättre skyddat membranet är från slitage och fukt utifrån, desto längre kan handsken hålla sig torr på insidan. En läderhandflata nöts ofta långsammare än ett textilbaserat grepp, men kräver i gengäld egen skötsel för att inte stelna och spricka.

Fördela skötseln efter vad handsken faktiskt behöver:

• Du kan sköta själv hemma: lufttorka handskarna öppna efter varje åkdag, aldrig direkt på ett element eftersom hög värme kan skada både membran och läder, och behandla en läderhandflata med lädervårdande impregnering när den börjar kännas torr och stel.
• Hör hemma hos en fackbutik: ombyte av foder eller innerhandske i en i övrigt fungerande ytterhandske, samt bedömning av om en handske som blivit blöt inifrån trots torkning och ny impregnering faktiskt har ett skadat membran.

Fryser du generellt mer på händerna än på kroppen kan orsaken ligga i resten av lagersystemet snarare än i själva handsken, något vi går igenom i lager på lager för skidåkning. Är det främst mellanlagret på kroppen du funderar över finns mellanlager för skidåkning, och åker du mest längdskidor har vi särskilda avvägningar i skidkläder för längdskidor.